onsdag 31 mars 2010

Efter Högsta domstolens dom idag: Nu går jag till Europadomstolen!

3-2, 3-2 kunde vara hockeysiffror, men jag avser HD:s domar i dag om skattetillägg är förenligt med åtal för samma brott som skattetillägget avser.

Högsta domstolen har denna dag beslutat att skattetillägg går att påföra tillsammans med en straffrättslig påföljd för det brott som föranlett skattetillägg.

Det var två mål som togs upp. Utgången blev i båda målen att tre domare av fem domare ansåg att det var tillåtet att påföra skattetillägg tillsammans med en straffrättslig påföljd.
Övriga två domare hade den uppfattning jag tidigare redovisat på bloggen. Att detta inte alls är tillåtet.

Utgången är en stor besvikelse. Jag anser nämligen att de två domare som var i minoritet hade rätt.

Nedan följer en analys av domarna.

Frågan

Den fråga HD prövat är om det är i enlighet med gällande rätt går att påföra skattetillägg och samtidigt döma någon till straff för den handling som föranlett skattetillägg. Helt klart ansåg vi jurister att så var fallet före två avgöranden från Europadomstolen 2009. Vi ansåg detta för att HD ansåg att så var fallet. Jag måste dock medge att jag innan jag tog del av avgörandena från Europadomstolen inte hade ägnat mycket tid åt denna fråga. Jag visste bara vad HD tidigare hade för uppfattning.

HD:s domar

Jag hade förväntat mig att målen skulle avgöras i plenum (av alla domare i HD), men målen avgjordes av fem domare. Domare var justitieråden Marianne Lundius (ordförande i HD), Dag Victor, Severin Blomstrand, Stefan Lindskog och Göran Lambertz. Skiljaktiga var ordföranden Marianne Lundius och Stefan Lindskog (de dömde på det sätt jag trodde att målet skulle sluta).

Severin Blomstrand hade ett skiljaktigt tillägg och Göran Lambertz ett tillägg.

HD:s majoritet i de nu avgjorda målen

HD skriver att den grundläggande frågan är om systemet med dubbla sanktioner för oriktiga uppgifter i skatteförfarandet är förenligt med principen om ”icke samma sak två gånger” (på latin ne bis in idem). HD påpekar ganska tidigt att regeringen ansåg att systemet med dubbla sanktioner var förenligt med principen om ”icke samma sak två gånger” vid den senaste översynen av ovan nämnd fråga.

HD kommer senare in på den väsentliga frågan vad Europadomstolens avgöranden från 2009 skall tillmätas för betydelse. HD skriver att det måste betyda att tidigare praxis är överspelad – och att således en ny bedömning måste göras!

Den nya bedömningen börjar på sidan 18, med punkt 35 och slutar med punkt 40.

Punkt 35: Här skriver HD det jag trodde skulle leda till att jag hade rätt i min uppfattning. HD skriver att det är uteslutet att Europadomstolen skulle anse att skattetillägg och straff för det brott som skattetillägget föranlett inte avser ett och samma brott. Detta talar för minoritetens domslut!

Punkt 36: Här skriver HD att Europadomstolens praxis ändå ger visst utrymme för att ha flera sanktioner för samma brott och att dessa olika sanktioner kan få beslutas om av olika organ vid olika tillfällen.

Punkt 37: Här skriver HD att det för att svensk rätt skall anses vara underkänd krävs klart stöd för detta i Europakonventionen eller i Europadomstolens praxis.

Punkt 38: Här skriver HD att det klara stöd som behövs inte finns i Europakonventionen eller i Europadomstolens praxis.

Punkt 39: Det är enbart en hänvisning till att ingen annan grund heller finns för att underkänna det svenska rättssystemet

Punkt 40: Här förklarar HD att med stöd av ovan nämnda punkter skall Hovrättens beslut undanröjas.

Hovrätten

Hovrätten hade kommit fram till att det fanns stöd i Europadomstolens praxis för att inte tillåta såväl skattetillägg som straffrättslig påföljd för det brott som föranlett skattetillägg.

Ett mål till

I det andra målet som avgjordes hade hovrätten kommit till samma slutsats som HD kom till nu. Därför ingen motsvarande punkt 40 i det målet.

Klart stöd

HD:s majoritet inte bara antyder – utan till och med skriver – att det faktiskt finns stöd i såväl Europakonventionen som Europadomstolens praxis för att underkänna svensk rätt. HD skriver dock att det stödet inte är ett sådant klart stöd som krävs!

Detta innebär enligt min mening att någon i Sverige måste föra denna fråga till Europadomstolen. Därefter kan det finnas det klara stöd majoriteten efterfrågar.

HD:s minoritet

Jag kanske skall nämna att det var domen i den delen jag läste först.

De ansåg att det i Europakonventionen och i Europadomstolens praxis finns ett klart stöd för att underkänna svensk rätt. De utvecklar dessa domskäl mycket väl och jag har redan innan HD:s domar kom i dag haft samma uppfattning som HD:s minoritet redovisat.

Skiljaktiga domar

En domare – som är i majoritet – anser att Europadomstolens nya praxis inte går att överföra på svensk rätt och att det således behövs ett avgörande från Europadomstolen innan HD kan göra annan bedömning.

Jag har förståelse för ovan redovisad uppfattning. Som jag tidigare skrivit borde någon från Sverige redan ha fört denna fråga till Europadomstolen.

En domare – som är i majoritet – verkar vara tveksam till om han dömde rätt och anser att lagstiftaren bör titta på nu gällande lagstiftning så att den ändras till att med säkerhet vara förenlig med Sveriges konventionsrättsliga åtaganden. Denna osäkerhet är lätt att förstå eftersom majoriteten skriver att det inte bara krävs stöd utan klart stöd i Europakonventionen eller Europadomstolens praxis för att underkänna svensk rätt.

Min egen kommentar

Jag kommer ju från Skellefteå, och överför mina tankar till ishockeyn som är högaktuell i Skellefteå efter att laget nått SM-semifinal i går.

Förlust med 3-2 i baken är tråkigt, men det visar att man var ”med i matchen”. Förlust med
5-0 visar ofta på det motsatta. Men det viktiga är den osäkerhet HD visat. Den osäkerhet som innebär att någon måste driva denna fråga till Europadomstolen.

Jag har klienter – som inte var part i de mål som HD nu avgjort – som kommer att bli besvikna. Vi kommer att driva i vart fall ett av dessa ärenden vidare till Europadomstolen.
Jag tror på framgång. HD:s domar ger faktiskt stöd för att frågan bör föras vidare till Europadomstolen.

Är du själv en av de som vill driva ditt ärende till Europadomstolen? Tänk i så fall på den korta tidsfrist som finns innan så måste ske. Agera nu om tid ännu finns.

Glad Påsk!

Jörgen Frisk

Pingad på intressant

tisdag 30 mars 2010

Spansk rätt kontra svensk rätt i två olika frågor - och lite om Stalin

Jag och min sambo var nyligen utomlands. Vi var på Gran Canaria i Spanien. Det var en härlig resa. Sommaren var på plats. Solen värmde och glittrade. Vinden fläktade. Och trots det sköna vädret. Inga mygg i sikte. Denna plågosamma insekt som kan förstöra den bästa av sommarens vackra dagar.

En av dagarna var dock inte som de andra dagarna. Den dag vi bestämde oss för att åka buss efter serpentinvägarna från Puerto Rico till Puerto Morgan. Buss åker jag visserligen sällan. Min erfarenhet av att åka buss är att det är avkopplande, inte lika avkopplande som tåg men ändå. Jag borde åka buss oftare. Det är ju dessutom bra för miljön att låta bilen stå då och då.

Bussföraren såg ut som vilken spanjor som helst. Men det måste ha varit Michael Schumacher utklädd till spanjor. Resan gick med en hastighet som fick mig att fundera på om jag skrivit mitt testamente. Resan gick på smala, krokiga och inte minst branta vägar. Vid varje kurva kändes det som att döden väntade runt hörnet. Jag och min sambo vågade inte störa föraren under färden eftersom vi räknade med att minsta avbrott i hans koncentration skulle kunna få katastrofala följder. En olycka med många skadade i bästa fall. En dansk kvinna skrek då och då åt föraren att sakta ned. Föraren svarade alltid med no, no. Kanske skrek kvinnan på danska. Jag minns inte. Jag hade fullt upp med att vara rädd.

Efter färden gick min sambo fram till föraren och sa många väl valda ord till honom på engelska om hur omdömeslöst det var att köra så fort och hur han utsatte passagerarna för direkt livsfara.

Till förarens försvar kan sägas att föraren valde att rodna hövligt och samtidigt be oss alla om ursäkt.

Jag och min sambo satte oss på en vinbar nere vid havet i Puerto Morgan och drack ett glas rött vin för att lugna nerverna och analysera hur det fortfarande var möjligt att vi levde.

Vi bestämde oss för att återresan skulle bli med taxi. Aldrig mer spansk buss.

Om resan hänt i Sverige hade jag - och säkerligen flera andra passagerare - ringt polisen under pågående färd. Bussföraren gjorde sig uppenbarligen skyldig till vårdslöshet i trafik enligt svensk rätt. Det behöver inte hända en olycka för att det skall vara vårdslöshet i trafik. Det krävs endast att föraren medvetet tar risker som inte är acceptabla i trafiken.

En av kvällarna ringde en svensk advokat, en kompis till mig, som är verksam i såväl Sverige som Spanien. Han berättade att åka buss i Spanien kan vara spännande för den som gillar spänning.

I Spanien blir det i normalfallet bara åtal om olyckan är framme. I praktiken är det ofta samma sak i Sverige. Men att en olycka skett räcker inte för åtal i Sverige. Det måste även vara fråga om det som kallas medvetet risktagande. Brottet är det medvetna risktagandet och inte själva olyckan.

Vi fortsatte att prata och när två advokater kommer i samspråk blir ämnet allt för ofta juridik. Undrar om andra yrkesgrupper är likadana? Men en fråga var intressant. Han berättade att män som i Spanien skall betala underhåll till sin före detta fru eller till sina barn döms till fängelse om de inte betalar det underhåll som är avtalat eller som är beslutat av domstol. Om mannen kan betala eller inte kan betala spelar ingen roll. Det innebär att män i Spanien så gott som alltid betalar sitt underhåll. Det prioriteras före andra räkningar. Vad skulle hända om en sådan lagstiftning infördes i Sverige? Underhållen skulle oftare bli betalda. Men tänk er vad många nya brottslingar jag skulle kunna få försvara! Det är dock inte det som är tankvärt. Det tankvärda är att en handling som i ett land är kriminell kan vara laglig i ett annat land och det innebär med automatik att det finns mindre brottslingar i ett land som är tolerant i många frågor.

Det kan röra sig om tolerans när det gäller droger, alkohol, trafiken, underhåll, köp av sex
o s v. De länder som har flest brottslingar är nog länder som inte tillåter yttrandefrihet. Det är ju ganska lätt att då säga fel saker eller säga något som kan tolkas som brott mot den yttrandefrihet som inte existerar.

I ovan nämnt avseendet har jag läst något som nödvändigtvis inte behöver vara sant. Under Stalins regim i Ryssland (forna Sovjetunionen) införde han en lag som innebar att när man snapsade skulle man skåla för den ryska staten och Stalin. En av Stalins högsta generaler skålade tjugo gånger vid en och samma fest. Festen var dock avlyssnad av den så kallade inre säkerhetstjänsten. Vid varje tillfälle skålade generalen för den ryska staten, men han glömde – kanske medvetet - att samtidigt skåla för Stalin. Generalen dömdes till den humana påföljden 20 års fängelse. Straffet blev således ett futtigt år per skål. Det var i praktiken fråga om en politisk dom.

Ni som kan er historia vet dock att Stalin vid några tillfällen – framförallt före andra världskriget – såg till att många militärer med hög grad antingen avrättades eller sattes i fängelse. Många torterades för att erkänna något påstått ”brott”. En sak skall vi vara tacksamma för. Erkännandena i Sverige beror i vart fall inte på tortyr.

Nu måste jag åter arbeta. Jag har visserligen en lista bredvid mig med argument för att slippa arbeta: våren, solen, en lång promenad, familjen, vänner o s v. Saker i livet man inte får glömma bort helt enkelt. Det som kallas livskvalitet. Arbeta? Det blir nog en livsväckande och härlig promenad i solen innan jag åter börjar arbeta.

Jörgen Frisk

Pingad på intressant

måndag 29 mars 2010

Burk-Curt målet är förlikt!

Förhandling i målet skulle ha hållits i dag, men i sista minuten – på tingsrätten tillsammans med oss ombud - kunde parterna komma överens. Hade målet prövats i sak hade ena parten fått allt och andra parten ingenting förutom otacken att behöva betala alla rättegångskostnader i målet. Inte bara egna, utan även motpartens.

Det hade förstås varit synd om den som i så fall förlorat målet. För jag tror att båda parterna ansåg att de hade rätten på sin sida. Det är ofta så i tvister att båda parterna anser sig ha hela rätten på sin sida.

Tack

Jag får inledningsvis passa på att tacka för det samarbete jag har haft med universitetslektor och juris doktor Viola Boström, vars intyg i målet byggde på i stort sett identiska argument som mina egna. Det var trevligt att ha dig här i Skellefteå idag!

Ordet förlikas

Det ordet är en bland jurister ofta använd term och betyder att parterna har kommit överens
d v s att parterna gjort upp i godo.

Förlikningen

Parter och ombud är överens om att inte nämna några exakta detaljer om förlikningen, men följande är parterna överens om att få nämna offentligt.

Båda parterna är mycket nöjda med förlikningen.

Merparten av behållningen tillföll den person Burk-Curt förordat det vill säga min klient. Det går därför att säga att förlikningen var i anda med den handling målet avsåg oavsett om den handlingen var ett testamente, en gåva eller ett avtal (arvsavtal). Jag får också berätta att ett betydande belopp tillföll motparten, varför båda parterna har all anledning att vara nöjda.


Varför förlikas?

Det kan finnas många skäl till att förlikas. Skälen till att göra upp i godo är ofta följande skäl.

1.
Parterna vet vid en förlikning hur deras sak (målet) slutar


Vid en prövning i sak vet inte parterna detta. Det egna ombudet kan ha fel. Domstolen kan döma fel. Om tingsrätterna inte dömde fel ibland skulle det inte behövas några hovrätter.
Om hovrätterna inte dömde fel ibland skulle vi inte behöva Högsta Domstol.

Högsta Domstolen? Alla kan begå fel, tror jag.

Det finns många som valt att inte förlikas och som senare grämt sig över att inte ha tackat ja till ett bra förlikningsbud. Det har hänt många gånger och det kommer att hända många gånger också i framtiden. Det behöver inte vara ett misstag att tacka nej till ett någorlunda
bra förlikningsbud, men det är ofta ett medvetet risktagande att inte tacka ja. En del gillar att ta risker, andra vill inte ta några risker alls. Det är aldrig advokaten som tar risker. Det är alltid klienten som måste ta det beslutet. Det är nämligen klientens sak (saken är ofta pengar) som står på spel. Advokaten brukar dock ofta råda klienten att förlikas om målet avser en fråga klienten anser sig inte ha råd att förlora. Vi – advokater - anser att klienten inte skall
ta risker som klienten inte anser sig ha råd med.

Ett måls utgång kan också ofta vara beroende av ett eller flera vittnesmål. Vad vittnen berättat innan en förhandling och vad de berättar under förhandlingen kan vara två olika utsagor. Det kan bero på att när vittnet skall höras har det gått lång tid från en viss händelse till dess de skall vittna om den händelse i domstol. Då kan det vara svårt att minnas. Det kan också ha andra förklaringar som att vittnen under ed endast vill intyga sådant de vet med 100 % säkerhet. Det är lättare att vara säker när man slipper tala under straffansvar. Sitta hemma i soffan och vara säker är en sak. Sitta och prata under ed förhörd av en skicklig advokat och granskad av flera domare är något helt annat. Tro mig.

Mål har på grund av att vittnen sagt en sak före en förhandling och en annan sak under förhandling inte sällan fått ett slut som på förhand inte alls gick att förutse, även om man som ombud alltid måste vara beredd på att vittnen säger det mest oväntade under en förhandling.

2.
Tiden tala för en förlikning


När en förlikning ingåtts är målet slut. Parterna kan ägna tid åt annat. Det går att spara många år av funderingar genom en förlikning. Att ha vunnit i första instans är dessutom ingen garanti för att det slutar på samma sätt i nästa instans.

3.
Parterna är släkt


Då bör det ofta sluta med en förlikning. Det kräver ingen närmare förklaring.

Personen Burk-Curt

Curt Degerman. Det var Burk-Curts namn. Namnet Burk-Curt kommer dock att leva vidare länge. Han var en person som nästan ”alla” i Skellefteå kände till som Burk-Curt utan att alls känna Curt Degerman som person överhuvudtaget.

Före förlikningen rådde en stel och spänd relation mellan parterna. Efter förlikningen rådde det god stämning mellan Curt Degermans släktingar. Det gladde mig särskilt mycket. Om en förlikning mellan släktingar inte leder till en god stämning mellan släktingarna är det illa.

Nu är Burk-Curt målet slut för min del. Det känns bra. Det jag vet är att jag i framtiden då och kommer att tänka på Burk-Curt och bära hans minne vidare. Inte alls på grund av målet utan för de mycket udda men samtidigt mycket trevliga kontakter jag har haft med honom under årens lopp. Tack Burk-Curt för alla trevliga minnen du gett mig . Må du få vila i frid.

Ni som inte läst en rolig historia om Burk Curt kan läsa ”Dagen då jag fick Burk-Curt att ta på sig en kostym”.


Jörgen Frisk


Pingad på intressant

onsdag 24 mars 2010

Något om rättssäkerheten i våra domstolar – där rätt inte alltid är rätt!

Vi advokater får många samtal från allmänheten. Den som ringer har ofta ett problem han eller hon vill ha hjälp med. Han eller hon vill få rätt i sitt ärende.

Rätt och fel anser många är varandras motsatser på samma sätt som vitt och svart, gott och ont och varmt och kallt är några exempel på motsatser. Ordet rätt betyder dock olika beroende på i vilket sammanhang ordet används.

Många definierar ordet rätt med makt d v s att rätt och makt är samma sak. Staten har makten i ett samhälle och staten har därför makten att exempelvis stifta lagar. Lagar vi måste följa för att göra rätt.

Redan Platon – elev till Sokrates lärare till Aristoteles – skrev om ordet rätt i boken ”Staten”. En bok som fortfarande är läsvärd och egentligen ofattbart aktuell utifrån det samhälle vi lever i idag.

Platon berättar bland annat att i ett demokratiskt samhälle kommer vi lämna bort de gamla till särskilda förvaringsplatser (våra ålderdomshem) i stället för att själva ta hand om våra egna föräldrar. Det hade hans elever mycket svårt att tro på.

Intressant är inte minst att Platon framhöll att i ett demokratiskt samhälle kommer individen med kraft debattera i en fråga ena dagen för att nästa dag inte alls bry sig om den frågan. Enda dagen kämpar vi för miljön. Nästa dag kanske vi förstör miljön själva medvetet eller kanske omedvetet. Ena dagen värnar vi om barn som farit illa. Nästa dag ägnar vi inte mer tankar år det frågan och så vidare.

Åter till ordet rätt. Den rätt jag skall skriva om är endast den rätt som det beslutas om i våra domstolar. Det är fråga om formell rätt. Den formella rätten kan stämma med den sanna rätten men den formella rätten går oftare än du tror emot den sanna rätten

I domstolar är det formell rätt som det beslutas om. Det är det som är lika med rättssäkerhet. Den sanna rätten är inte alls viktig i domstolen även om det utåt i debatter med mera kan framstå som att så vore fallet. Den som förlorar ett mål antar exempelvis media nästan alltid vara en person som har fel. En person som inte har den sanna rätten på sin sida.

Den sanna rätten kallar vi jurister för materiell rätt. Om du äger en fastighet är du materiell ägare (den sanna ägaren) av den fastigheten. Om du har 10 000 kr på banken är du materiell ägare av dessa 10 000 kr. Om du har lånat ut 5 000 kr till en kompis har du en materiell fordran om 5 000 kr o s v.

I en domstol kan du exempelvis påstå att du har materiell rätt till en fastighet eller i form av en fordran om 5 000 kr och yrka att tingsrätten skall fastställa din äganderätt till fastigheten eller förplikta den som är skyldig dig 5 000 kr att betala dig 5 000 kr.

Domstolen kommer i den ”vanliga” civila processen inte att söka efter den materiella rätten (den sanna rätten). I brottmål kan domstolen vara mer aktiv, men i brottmålet är det åklagaren som har att styrka sanningen.

Det är således åklagaren som har att styrka att den åtalade är skyldig. Kan inte åklagaren detta går den åtalade fri. Det är en formellt riktig dom även om det är så att den som blev friad egentligen är skyldig. Rättssäkerheten kräver endast formellt riktiga domar. Domarna behöver inte stämma med sanningen.

I den civila processen är det den individ som gör gällande att han har den sanna rätten på sin sida som måste styrka detta. Kan den individ som har den sanna rätten på sin sida inte styrka detta så förlorar den individen i normalfallet målet. Domen är då formellt rätt trots att den inte alls stämmer med sanningen. Det är trots detta en rättssäker dom.

I domstolen kan åklagaren bara få formell rättvisa. Denna rättvisa kan mycket väl stämma med sanningen, men vid friande domar behöver den formella rättvisa inte stämma med sanningen. De brukar uttryckas med att det är bättre att nio skyldiga frias än att en oskyldig fälls! En åsikt jag delar.

I domstolen händer det dock att oskyldiga fälls. Kan det ändå vara en formellt riktig dom?
Egentligen inte, men i praktiken kan en felaktigt fällande dom utåt ses som formellt riktig.
Domstolen kan exempelvis ha blivit lurad av vittnen som vittnat falskt. I Quick rättegången verkar dock det helt ofattbara ha hänt. Att domstolen blivit lurad genom falsk bevisning åberopad av åklagaren. Träbitar skall ha påståtts vara kvarlevor av ett (eller flera?) offer.
Är det sant så är det en rättsskandal av ofattbara mått. Det kan i sin tur vara så att åklagaren blivit lurad av någon att tro att träbitarna var kvarlevor av offer. Det är i så fall ändå en stor rättsskandal.

Det jag ovan försökt förklara är att den som är skyldig att bevisa den sanna rätten bara vinner om han eller hon klarar av detta. Rättssäkerheten kräver att det skall vara på det viset. För bara om det är på det viset går det att förutse hur domstolen kommer att döma.

I brottmål är det upp till åklagaren att bevisa den sanna rätten. I vanliga civila tvister är det oftast den individ som påstår sig ha den sanna rätten som måste bevisa sin rätt. I undantagsfall måste motparten bevisa att en viss individ inte har den sanna rätten, med dessa undantagsfall är så gott som alltid fall där det är logiskt att det bör vara på det sättet.

Vare sig åklagaren eller den enskilde enskilda individen vinner eller förlorar målet är domen oftast formellt rätt. Domstolen söker inte sanningen. Den skall bevisas.

När domar inte är formellt rätta går det då att tala om brister i rättssäkerheten? Nej, en formellt oriktig dom behöver inte alls tyda på brister i rättssäkerheten, men kan bero på en brist i rättssäkerheten.

En formellt felaktig dom kan visa att det mål domstolen prövade var så svårt att inte ens domarna klarade av att döma formellt riktigt. Vi måste inse att våra domare inte är felfria.
Även i ett rättssäkert samhälle blir det fel ibland.

En dom är inte formellt felaktig – som jag redovisat ovan – om den beror på falsk bevisning. Falsk bevisning kan våra domare inte klandras för.

En dom som uppenbart är formellt felaktig är dock ett bevis på bristande rättssäkerhet och det är därför det är viktigt att ha rätt att få sitt ärende prövat i minst två instanser. Det reparerar i vart fall det fel en underinstans kan begå.

Det jag ovan förklarat kanske inte är så lätt att förstå. Jag tar därför upp två exempel.

Brottmålet

En person har blivit misshandlad och åklagaren åtalar fyra personer för den misshandeln.
Alla fyra har misshandlat den som blev misshandlad, men åklagaren lyckas bara bevisa att tre deltog i misshandeln. Domen blir därför att tre fälls och en går fri. Den som går fri är skyldig, men måste av samhället betraktas som oskyldig. Det är formell rätt. Det är fråga om rätts-säkerhet. Vi måste acceptera formellt rätta domar.

Varför en gick fri är ointressant, men det kan bero på att den som blev misshandlad är osäker på om den som gick fri verkligen deltog i misshandeln.

Civilmålet

Du har lånat 5 000 kr till en person som du trodde var din kompis. Eftersom den som lånade pengarna var din kompis skrev ni inga papper och ingen bevittnade lånet. Det visar sig senare att kompisen inte var någon kompis och kompisen nekar till att betala tillbaka lånet.

Startar du då en process mot den som lånat pengar av dig står ord mot ord. Det betyder att du sannolikt förlorar målet. Vad göra? tänker du kanske i den situationen.

I det fall jag ovan nämnt skulle jag rekommendera att du ringer upp låntagaren och frågar när du kan få tillbaka lånet samt att du spelar in det samtalet. Den som lånat pengar kanske på telefon bekräftar lånet. Då har du ordnat den bevisning du behöver för att vinna i ett civilmål.

Spela in sitt eget samtal? Ja, det är lagligt. Det rekommenderar jag framförallt till personer som blir hotade per telefon.

Rätt och rätt

Att ha (materiell) rätt och att få (formell) rätt är således inte samma sak och en advokat kan ofta innan en rättegång bedöma dina möjligheter att få (formell) rätt. Advokaten kan förstå att du har (materiell) rätt och ändå avråda dig från att gå till domstol av formella skäl. Advokaten vill bara ta sig an ditt ärende om advokaten tror att han kan vara till hjälp. En advokat bör inte ta på sig fall advokaten inte tror sig kunna vinna (jag talar nu om civila mål). I brottmål handlar det inte enbart om att vinna. Där kan det lika gärna handla om att ta fram fakta som talar för en mild dom eller att förmå den som är rattfyllerist att inse att vård är den enda vägen bort från de problem alkoholen ställt till med.

Den som vinner ett mål kan således inte sällan vara den som inte har rätt eftersom bara den som kan bevisa sin rätt får rätt i våra domstolar.

Som du förstår är det många som förlorat mål fast de har (materiell) rätt. Dessa personer är ofta mycket besvikna och tycker att just deras mål blev feldömt. De anser det feldömt för att de hade materiell rätt (den sanna rätten) på sin sida. De flesta domar är dock inte feldömda. Förlusten berodde i stället på att den som hade rätt inte kunde bevisa sin rätt.

Ett viktigt skäl att kontakta advokat är att advokatens uppgift är att bedöma om du kan få formell rätt vid en eventuell prövning i domstol. Jag vill påstås att advokater är mycket kunniga på att göra sådana bedömningar. Men som alltid finns det fall där advokaten inser att det i praktiken kan komma att gå hur som helst. Processande är ofta ett riskspel. En risk som ekonomiskt ofta går att minimera via hemförsäkringen som kan täcka rättegångskostnaderna vid en process, minus en sedvanlig självrisk. För att kunna ta rättsskyddet i anspråk bör dock alltid en advokat kontaktas.

Det finns mål där jag anser att domarna inte alltid är formellt riktiga. Det är dock en helt annan fråga som jag avser att återkomma till senare. Det problemet är - som jag ser det - en brist som finns i vår rättssäkerhet.


Pingad på intressant

tisdag 23 mars 2010

Ont och gott i flyktingpolitiken

Igår var jag på förhandling hela eftermiddagen i Umeå tingsrätt i ett vårdnadsmål, ett synnerligen dramatiskt och känsloladdat sådant, som jag skulle kunna säga mycket om. Men det får bli en annan gång. På kvällen i Skellefteå ägde det här mötet rum. Jag hade tyvärr inte tid och möjlighet att närvara på mötet, men flera bekanta till mig, infödda Skelleftebor och nyinflyttade Skelleftebor från andra delar av världen, var där. Det skall tydligen ha varit ett mycket lyckat möte, det andra i sitt slag. När det första mötet hölls av asylföreningarna, kyrkorna och andra frivilligorganisationer – såsom Röda korset – vid samma tid förra året, skrev jag på min blogg att sådana möten gör mig stolt över att vara från Skellefteå. Hockey i all ära, men visst finns det ännu ädlare saker som får mitt hjärta att klappa. Engagerade människor är det bästa som finns, det tror jag att ni läsare håller med mig om. På mötet igår framträdde till exempel eldsjälar från Magnasylerna,en liten grupp i Byske som gör allt för att hjälpa flyktingar att integrera sig i samhället. Eller rättare sagt, Magnasylerna är sådana människor ställer upp som medmänniskor. De integrerar inte bara flyktingar i vårt samhälle, utan de förbättrar enligt min bestämda uppfattning vårt samhälle genom att de påverkar oss alla och inspirerar oss på ett föredömligt sätt. Att inte vara så hårda, så kalla och så okänsliga inför människors lidande och vedermödor, utan att se dem som individer med hemska upplevelser men även mycket inre rikedom i bagaget. Hatten av för sådana som er!

Hatten av även för riksdagsmannen Ulf Nilsson från Lund med flera, som var ute och träffade asylsökande just i Byske. Det är hedervärt att en folkvald från en helt annan landsända går ut och sätter sig ned och pratar med asylsökande. Jag upplever denne Ulf Nilssons engagemang som reellt, även om han förstås som enskild politiker har svårt att på egen hand förändra saker och ting.

Men man skall nog inte underskatta betydelsen av att politiker och andra makthavare ibland ger sig ut i verkligheten på det här sättet och träffar folk.

Nu till det egentliga ämnet för dagen: gott och ont, ett ämne jag ofta återkommer till och som jag säkert kommer att få anledning att återkomma till många gånger.

Vad är ont, och vad är gott i flyktingpolitiken? Detta är ett uttjatat ämne, men ett ämne jag ofta funderat på. Jag tycker att det goda i flyktingpolitiken är just de människor som engagerar sig för våra mindre lyckligt lottade medmänniskor. De är en god kraft, sådana som bryr sig om ”dessa våra minsta bröder”, och systrar också för den delen.

Vad är i så fall ont i flyktingpolitiken? På den frågan är svaret givet om ni frågar mig. Det är det ansiktslösa, det anonyma som alltid uppstår då allt ansvar hamnar på myndigheter och andra delar av staten. För mycket byråkrati är alltid farligt.

Även vi advokater löper risken att bli en del av detta onda, det skall man ha mycket klart för sig. För en advokat som företräder asylsökande är det en kamp att inte bli en del av detta onda utan att förbli en del av det goda, d v s bete sig som en av dessa människor i Byske och på andra håll som faktiskt engagerar sig med själ och hjärta i det som på juristspråk kallas för ”det enskilda fallet”.

Det här är exakt samma sak som det jag nyligen skrev om våld mot kvinnor.

Det är en fråga om ansvar. Vi kan inte överlåta åt myndigheter eller bara peka på våra politiker och tycka att de skall reda upp allting. I ärlighetens namn skall det sägas att de som arbetar exempelvis på Migrationsverket inte alltid har möjlighet att ta reda på allt som talar för en asylsökande. Det är i mycket hög grad upp till medmänniskor, både vänner och bekanta på orten där den asylsökande bor, men även upp till advokaten som bistår med en asylansökan, att underlätta och kämpa för att ge den enskilde flyktingen ett värdigt liv här i Sverige.

Jag är helt övertygad om att den absoluta majoriteten i vårt land vill ge skydd åt de människor som behöver skydd.

Både i Skellefteå och på andra håll.

För er som vill ha ytterligare bra läsning kan jag rekommendera den nyskrivna rapporten från Sveriges Kristna Råd om det svenska asylsystemet, ”Skilda världar”.

Rapporten ger en fin inblick i ett antal typiska asylfall, som vi advokater som är engagerade i detta arbete känner igen. Rapporten innehåller även, på sidan 14, ett i och för sig intressant förslag: att det inrättas en oberoende instans för insamlande och analys av landinformation.

Vid sidan av juridisk kunnighet är nämligen landinformation av enorm betydelse då en asylsökande får sin sak prövad. Landinformation finns i dagsläget bl a att hitta i Migrationsverkets databas, Lifos.

Lifos databasen är ett sätt att ta reda på aktuella fakta om de länder som asylsökande kommer ifrån. Databasen innehåller också en hel del juridiskt material, i första hand vägledande beslut från kammarrätten i Stockholm (Migrationsöverdomstolen), som sedan 2006 är högsta instans när det gäller uttolkningen av utlänningslagen.

Man kan dock ställa sig frågan om hur förslaget från Sveriges Kristna Råd skall kunna förverkligas. För det här handlar ytterst om frågan om kompetens, i första hand för Migrationsverkets anställda men även för advokater och andra som förordnas som offentliga biträden i asylärenden. En advokat som företräder en asylsökande klient måste lägga ned oerhört mycket kraft och energi på att sätta sig in i det enskilda fallet och omständigheterna som har föranlett flykten från det aktuella landet.

Med andra ord: man kan inte komma ifrån det faktum att Migrationsverkets personal måste se till att vara synnerligen kompetent, samt att de offentliga biträdena måste vara bra på att ta reda på dagsaktuella och relevanta fakta. Att skapa en till myndighet – ett super-Lifos – som sitter och samlar in fakta åt oss som arbetar med asylärenden och serverar fakta på silverfat – är nog inte genomförbart. Eller i vart fall, att tro att staten skall hjälpa oss med detta är nog lite väl optimistiskt. Det handlar i slutändan om vars och ens enskilda ansvar. Jag tycker att det borde vara en självklarhet att anställda på Migrationsverket och andra som arbetar med asylärenden – om de verkligen vill sova gott på natten – att se till att vara så pålästa som bara är möjligt.

En annan sak som enligt min mening skulle kunna bidra starkt till en bättre utveckling på detta område är om fler unga med utländsk bakgrund väljer att studera juridik och så småningom välja advokatyrket. Advokatfirman Vinges mångfaldsstipendium tycker jag är ett hedervärt initiativ i denna riktning. Men givetvis behövs det mycket mer. Juristernas värld, och inte minst advokaternas värld, är inte bara dominerad av män utan även väldigt helsvensk. Jag hoppas att vårt samfund kommer att göra ytterligare ansträngningar i denna riktning i framtiden.

För visst skulle det vara en oerhörd tillgång om inte bara personer med namn som Klas, Petter och Göran utan även personer som heter Fatima och Ahmed sätter sig ned med lagboken på våra juridiska fakulteter och i framtiden kan ägna sig åt att företräda asylsökande på bästa sätt. Inte minst genom den kulturella kompetens som personer med utländsk bakgrund ofta har – för att inte tala om språkkunskaper. Allt sådant är förstås en tillgång för den som skall företräda en människa från ett annat land – och givetvis alla andra slags klienter, oavsett om det gäller affärstvister, vårdnadsmål eller brottmål.

Om det är något jag själv är särskilt tacksam över när det gäller de femton år som jag har företrätt asylsökande, tidigare inför Statens Invandrarverk och Utlänningsnämnden och nu inför Migrationsverket och migrationsdomstolarna, så är det just att min egen ”kulturella kompetens” har blivit större. Jag har fått lära mig en hel del om andra länder, kulturer och seder under de här åren.

Slutligen, visst måste man hålla med om den slutsats som utgivarna bakom ”Skilda världar” drar: nämligen det att samhällsutvecklingen är vårt gemensamma ansvar?

Pingad på intressant.

fredag 19 mars 2010

En advokats vardag

I dag såg jag med stor glädje fram emot att från kl 12.00 få delta i ett intressant årsmöte. Advokater - och våra biträdande jurister -verksamma i Norrland träffas en gång per år på något som kallas årsmöte för ledamöter i Norra Avdelningen av Sveriges Advokatsamfund.

Detta år hålls mötet dessutom i Skellefteå. Mötet är i olika städer år för år. Det är förstås särskilt trevligt när mötet hålls på hemmaplan.

Schemat denna dag var späckat med intressanta föreläsare under den eftermiddag som i skrivande stund nått sitt slut. Det jag särskilt såg fram emot var att få lyssna på den välkände advokaten Per E Samuelsson. Advokat Per E Samuelsson är inte bara känd av allmänheten. Han är framförallt en mycket duktig och skicklig advokat. En advokat som verkligen är värd att lyssna på.

Denna eftermiddag skulle för mig vara som julafton är för de flesta barn. En dag att verkligen se fram emot.

På morgonen ringde dock telefon. Det var Umeå tingsrätt som undrade om jag kunde ta på mig ett uppdrag som offentlig försvarare där det skulle hållas häktesförhandling i Umeå tingsrätt kl 13.30 idag. Som försvarsadvokat anser jag att jag endast kan säga nej om jag har semester eller om jag är sjuk. Jag hade inte semester och jag är inte sjuk. Så självklart tackade jag ja till det uppdraget.

Nu har jag varit på häktesförhandlingen. Förundersökning pågår och jag kan inte nämna något om själva målet – på grund av förundersökningssekretess - annat än att det är det mål som i pressen fått mycket stor uppmärksamhet den senaste tiden på grund av att pressen fått information om att det rör sig om dråp eller mord. Jag själv vill ännu inte redovisa vad jag anser att det rör sig om. Det är dessutom en fråga som jag som försvarare inte vill ta en bestämd ställning till innan förundersökningen är färdigställd.

Skillnaden mellan dråp och mord? I lagtexten är skillnaden att ett mord som är mindre grovt skall föranleda mildare straff än mord och rubriceras som dråp. Det finns i praktiken många olika omständigheter att ta i beaktande om en gärning skall rubriceras som mord eller dråp.

När jag skriver detta är arbetsdagen över och jag kommer i alla fall att hinna till den middag som hålls i kväll i Advokatsamfundets regi. Det brukar vara en trevlig tillställning eftersom det ger oss advokater – och våra biträdande jurister - möjligheten att prata med kollegor privat. För det mesta när jag möter en kollega är det i en domstol och då finns sällan eller aldrig tid att vara privat. I domstolen är det i stället rollen som advokat som gäller till 100 %. Det måste vara så för våra klienters skull.

Jag får önska er som läser detta en underbar helg. Jag kommer själv säkerligen att ha en trevlig kväll. Resten av helgen avser jag att ägna åt arbete även om jag förstås kommer att se Skellefteå AIK mot Färjestad i morgon kväll. Vi som håller på Skellefteå AIK njuter av att det i år gått så bra för laget att vissa av oss – jag till exempel – tror att det kan sluta med SM-guld. Senast jag trodde på SM-guld var 1981. Då vann vi visserligen inte. Senast ”vi vann var 1978. Senast är också enda gången vi hittills vunnit. Jag skriver vi. Jag brukar nämligen – i likhet med många av mina vänner - alltid säga vi när det går bra för laget. För då vill jag vara med och dela lagets glädje. Jag säger inte vi när laget förlorar. Sån är jag och många med mig.


Jörgen Frisk

Pingad på intressant

Varför är det ofta de som inte har verklig kunskap som i media kommer till tals i vårdnadstvister

Kan inte låta bli att skriva om detta ämne efter att nyligen sett ett debattprogram om detta i SVT.

Jag har närmare 20-års erfarenhet av vårdnadstvister och har under dessa år varit ombud i 100-tals vårdnadsärenden. I denna artikel delar jag med mig av mina erfarenheter. De stämmer inte med den debatt jag såg i TV.

I debattprogram är det ofta med debattörer som i det närmaste fanatiskt talar för sin sak. I debattprogram om vårdnad om barn framställs mamman som god och pappan som ond eller tvärtom mamman som ond pappan som god. Tror du att det är sanningen i våra domstolar?

I debattprogram om vårdnad om barn framställs det som att pappan inte har en chans att vinna målet. Tro du att det är sanningen i våra domstolar?

Ond eller god?

De flesta av oss har gjort många goda handlingar. Då och då skänkt en slant till behövande vid olika katastrofer. Lämnat in en upphittad plånbok till polisen. Stannat och hjälpt till vid en trafikolycka. Hjälpt någon som fått bensinstopp. Låtit någon som har bråttom gå före i kön o s v.

Alla vi som är vuxna har också hunnit med att göra en - eller mer troligt - flera onda handlingar.

Jag har själv gjort onda handlingar. Jag har till exempel efter en lång arbetsdag kunnat vara irriterad på något eller någon och den som då råkat ringa kan jag ha varit otrevlig emot fast den personen alltid behandlat mig med respekt. Jag har gått för hårt fram i vissa mål där jag varit ombud. Jag kunde ha skött mig mera taktfullt många gånger. Jag har begått flera andra fel. Vissa fel som måste ses som onda handlingar.

Det tråkiga med livet är att en god handling sällan eller aldrig räcker för att kompensera en ond handling. En ond handling kan vara mycket svår att reparera. Ibland omöjlig att reparera.

Mord är ett exempel på en ond handling som inte går att reparera En sådan handling går inte att reparera med exempelvis tusen goda gärningar. Är den som mördar alltid en ond människa rakt igenom? Så är sällan fallet, men det går inte att komma ifrån att den som begått ett mord begått en ond handling som aldrig går att reparera. Därför ser många mord som det svåraste brottet någon kan begå.

Att köra ihjäl någon på grund av rattfylla är en ond handling. En ond gärning som aldrig går att reparera. Där är dock ”vi” snabbare att förlåta på grund av att rattfylleristen inte hade för avsikt att köra ihjäl någon. ”Vi” är dock sällan föräldrarna till ett ihjälkört barn. Föräldrarna kan i vissa fall aldrig förlåta rattfylleristen. Jag har förståelse för att föräldrar som drabbats av en sådan fruktansvärd sorg som det är att förlora sitt eget barn inte kan förlåta rattfylleristen.

Att misshandla sin fru, sin sambo eller sina barn är onda handlingar. Vilken motsvarande god gärning kan reparera den skada som uppkommit genom misshandeln? Kanske en bättring genom att senare i livet vara en god make eller förälder? En bättring som ofta förutsätter att pappan eller mamman sökt hjälp för egna problem. Men det är inte alltid så att den som blivit slagen senare kan förlåta den som slagit.

Jag börjar nedan med de fall där det inte går att tala om annat än goda föräldrar. Som du nog förstår handlar nästan alla debatter om undantagsfall. Det vanliga är – tack och lov - nämligen att båda föräldrarna är mycket bra föräldrar.

Goda föräldrar

Hur kan bra (goda) föräldrar hamna i tvist? När skilsmässan är ett faktum är det inte sällan så att i vart fall en av föräldrarna inte mår bra. En skilsmässa i sig är nästan alltid jobbigt att gå igenom. Vid skilsmässan råder ofta oenighet kring många frågor, inte minst hos vem av föräldrarna barnen skall bo.

När båda föräldrarna är goda föräldrar talar de för det mesta så gott som enbart gott om den andra föräldern, men klienterna har inte sällan andra egna argument som talar för att barnen av något annat skäl bör bo med dem eller så frågar de om advokaten har några råd i den frågan. Det har vi (advokaten) ofta.

De bra föräldrarnas tvist om barnen hamnar dock inte sällan i domstol och det första beslutet domstolen fattar i boendefrågan kan avgöra hur ärendet kommer att gå. Det första beslutet kan ofta gå hur som helst, men en fråga som ofta är avgörande är vem av föräldrarna som bor kvar i det tidigare gemensamma hemmet. Våra domstolar låter gärna barnen bo kvar i den miljö barnet hört hemma en längre tid, nämligen föräldrarnas tidigare gemensamma hem. Då slipper barnet byta skola, barnet kan behålla sina kompisar o s v.

Mål med goda föräldrar slutar ganska ofta med växelvis boende, d v s att barnen bor varannan vecka hos respektive förälder.

När det är fråga om två bra föräldrar är lagen helt könsneutral. Pappan har lika stora chanser som mamman att vinna – eller förlora – målet. Allmänheten tror kanske att så inte är fallet, men det är det. Domstolarna består av domare som för det mesta dömer i enlighet med vår könsneutrala lagstiftning.

Ovan nämnda ärenden debatteras kanske inte så ofta på grund av att dessa ärenden sällan går så långt som till en avgörande dom. Dessa föräldrar kommer oftast överens innan det blir huvudförhandling i målet. De kommer överens för att de är goda föräldrar! Men just när de skilde sig kunde de kanske inte tänka klart och logiskt. När det gått si så där ett halvår efter skilsmässan har de kommit till sans igen och de följder ofta de förhoppningsvis goda råd deras advokater har lämnat till dem.

Den pappan som av debattörer och media i allmänhet framställs som den onda pappan

Det är en pappa som behandlat sin sambo eller fru illa – d v s behandlat mamman illa - under den tid de levde tillsammans. Det förekommer tyvärr våld i många hem.

När förhållandet tar slut flyttar mamman inte sällan under mer eller mindre dramatiska former. Det händer att också att pappan flyttar. Det är inte ovanligt att det finns en polisanmälan och att pappan av åklagare belagts med besöksförbud.

Pappan vill dock ha fortsatt kontakt med barnet (eller barnen). Då kommer inte sällan advokaten in i ärendet. Pappan kontaktar nämligen advokat för att få hjälp med att träffa sina barn.

Vissa pappor medger att det förekommit våld i hemmet. Vissa nekar. När det gäller den pappa som framställs som den onda pappan har det dock alltid förekommit våld. Om det inte förekommit våld är det mamman som ljuger. Det fallet tar jag upp under den mamma som i media framställs som den onda mamman.

Som advokat lyssnar jag på pappans berättelse och som advokat måste jag skilja på om pappan misshandlat mamman eller om det är så att pappan också misshandlat barnet. För det förekommer att pappor misshandlat sina egna barn. Barn kan också ha farit illa om barn bevittnat att pappa behandlat mamma illa. Barn far ofta illa enbart av vetskapen om att pappa har misshandlat mamma.

Mitt jobb? Det är att pappan skall få umgänge med sitt barn, men för att komma till ett normalt umgänge måste jag övertyga domstolen om att umgänget kan ske under trygga former. Då måste jag arbeta med att pappan skall gå med på flera inledande villkor för umgänget, såsom att umgänget inledningsvis endast ska ske i närvaror av en kontaktperson.

Kan jag och pappan samarbeta finner vi ofta en metod som till slut – slutet kan vara några år framåt - leder till ett normalt umgänge. Vill inte pappan gå med på de villkor som krävs för att nå ett normalt umgänge slutar ärendet illa för pappan och för barnet. Det förstörs en framtida god pappa/barn relation.

Gemensam vårdnad? Den pappa som misshandlat mamman kan inte räkna med gemensam vårdnad. Men samarbetssamtal via duktiga socialsekreterare kan leda till gemensam vårdnad.
Det kan också bli fråga om samarbetsamtal mellan föräldrarna som leds av oss advokater. Problemet då kan vara advokatens roll som är att vara ombud för ena föräldern.

De flesta pappor jag företrätt (nästan alla) har följt mina råd. De kontaktar mig för att de vill vara en god pappa. De kontaktar inte en advokat för att fortsätta att begå fel mot sitt eget barn.
För att ha slagit barnens mamma – även om det aldrig mer kommer att hända - är också ett fel mot barnen.

Är pappan ond? Att misshandla någon är alltid en ond gärning, men det betyder inte att en person inte kan ändra sig. Jag vill påstå att det mesta av det våld som förekommer i våra hem har en förklaring vi alla känner till. Den förklaringen stavas A L K O H O L. Det är allt för många som inser sina alkoholproblem först när katastrofen är ett faktum exempelvis i form av att ha misshandlat sin egen fru. Alkoholen förklarar misshandeln, men att det blev fråga om misshandel beror ofta på att mannen haft andra problem som han bedövat med alkohol. Alkohol är dock aldrig en lösning förutom möjligen för de män som inte vågar dansa nykter.

De svåraste fallen jag varit med om är fall där män lidit av psykiska besvär som lett till misshandel som i sin tur lett till långa fängelsestraff eller psykisk vård. Men även dessa pappor kan komma igen. Men de behöver samhällets stöd. På samma sätt som ett brottsoffer ofta kan behöva stöd. Det är viktigt att stöd finns för såväl den som slår som för den som blivit slagen. Det är framförallt viktigt för barnen att deras föräldrar får en chans att vara goda föräldrar. Barn vill ha bra föräldrar.

Många anses att det daltas med de som slår. De som säger så glömmer bort att syftet med ”daltandet” är att ge våra barn föräldrar som är goda.

Den mamman som i media framställs som den onda mamman

Det är mycket ovanligt att kvinnor misshandlar män fysiskt. När en kvinna slår en man är det ofta under ett så kallat fyllebråk. Nyktra kvinnor använder mycket sällan våld. När det gäller den i media utpekade onda mamman handlar det dock nästan aldrig om våld. Det handlar om mammor som av andra skäl är olämpliga mammor.

Det är mammor som falskeligen anklagar pappor för misshandel eller ännu värre incest. Varför anklaga någon på falska grunder? Det kan finnas tusen skäl till detta. Ett skäl är uppenbart. Mamman vill vinna en vårdnadsprocess. Finns misstanke om misshandel talar det för att mamman vinner processen. Finns misstankar om incest vill jag påstå att pappan är chanslös.

Ett annat skäl till att kvinnan ljuger kan vara svartsjuka. Svartsjuka kan ofta var en hemsk sjukdom. Om mannen träffat en ny kvinna kan den försmådda kvinnan på grund av svartsjuka anklaga sitt ex för både det ena och det andra.

Varför gör inte män som kvinnor och ljuger? Män blir inte trodda om de falskeligen påstår sig ha blivit utsatta för övergrepp av sin före detta sambo eller fru. Män blir inte trodda om de falskeligen anklagar sitt ex för incest. Män vet om att det inte blir trodda. Då är det ju ingen idé att ljuga.

Mot barnet begår den ljugande mamman en lika ond handling som mot pappan. Hon får barnet att tro att pappa är ond. Pappor som blir utsatta för falska anklagelser mår ofta mycket dåligt och när domstolen tror på mamman blir de inte sällan besvikna på ”samhället”. De kan bli besvikna på domaren som dömde i målet, de kan bli besvikna på den egna advokaten som inte kunde avslöja att mamman ljög och självklart är de besvikna på att den de tidigare levt med framfört falska anklagelse.

Jag har för övrigt ganska nyligen företrätt en pappa som råkat ut för en ljugande mamma. Den lögnen gick – efter viss tid dock - att avslöja och pappan vann målet. Pappan i det målet ville endast få ett få normalt umgänge med sin dotter, men mammans sätt att agera tvingade pappan att - via mig som ombud - söka ensam vårdnad. Det var en tvist som visar att våra domstolar dömer till pappans fördel när så bör ske, men problemet är att det inte alltid går att avslöja en lögn. Det kan ibland vara omöjligt att avslöja en lögn. Därför kommer det alltid att finnas bittra pappor.

Det finns förstås mammor som inte är bra mammor av andra skäl än att de är ljugande mammor. Men det är ljugande mammor som skapar debatt.

En mamma (och en pappa) kan exempelvis lida av psykisk ohälsa och därför sakna förmåga att ta hand om sina barn. Men det går då inte att tala om ond annat än att den som har psyksiska besvär just därför kan begå onda handlingar.

Den goda pappan

De flesta pappor är bra pappor under hela barnets uppväxt, men med kanske någon eller några undantagsperioder under barnets uppväxt.

Alla kan hamna i problem, såsom en depression i anledning av en skilsmässa. Under en sådan period är det inte alltid lätt att vara en god pappa.

Många män har alkoholproblem. Att vara en ansvarstagande pappa och samtidigt ha svåra alkoholproblem är en helt omöjlig kombination. Utan alkohol är det dock ofta fråga om en uppenbart god pappa.

Män är sämre på att söka hjälp, när så borde ske, via exempelvis via psykiatrin.

Den goda mamman

Självklart är även de flesta mammor bra mammor under hela barnets uppväxt, men även mammor kan ha de problem jag ovan nämnt. Om alkohol hade ”uppfunnits” i dag är jag övertygad att den skulle ses som vilken narkotika som helst. Advokater som i likhet med mig arbetar med brottmål skulle nog förlora minst 90 % av försvarsuppdrag som avsåg våldsbrott om vi inte hade alkoholen att ”tacka” för våldet i vårt samhälle. Som du förstår ser vi som är advokater en sida av alkoholen som du kanske inte upplevt och aldrig kommer att behöva uppleva. Vi advokater ser alkoholens onda sida alldeles för ofta.

Debatten

Debatten om vårdnad borde handla om goda och onda gärningar.

Pappor som inte begått någon ond handling ligger i en vårdnadstvist lika bra till som mammor som inte begått någon ond handling, förutom i en undantagssituation.

Undantaget för den goda pappan är att han kan bli utsatt för lögner om onda handlingar. Det händer då och då och en del av dessa pappor blir mycket bittra och besvikna på samhället. Det är bland annat en del av dessa pappor som säger att pappor inte kan vinna vårdnadsprocesser.

Det finns dock även pappor som begått onda handlingar – men nekar i sten till detta – som också säger att bra pappor inte kan vinna. De påstår sig vara bra pappor när de i verkligheten begått onda handlingar mot sina barn. De blir sällan bra pappor förrän de erkänner sina handlingar och söker adekvat hjälp som innebär att de inte en gång till begår en ond
handling mot sina egna barn.

Advokatens roll i en vårdnadstvist är alltid att ta tillvara klientens intresse. Jag anser dock att det alltid ligger i klientens intresse att skapa en god kontakt med sina egna barn. Ingenting kan väl vara viktigare än ens egna barn?


Jörgen Frisk

Pingad på intressant

onsdag 10 mars 2010

Varje dag borde vara en kvinnodag!

Ibland hör man, konstigt nog, somliga säga att de inte är intresserade av politik. Ungefär som att man menar: ”Det där får någon annan ta hand om. Jag orkar inte bry mig”. Men den som säger så vet nog inte alltid vad han eller hon pratar om. För nästan allt är politik. Någon fråga måste ju också beröra de som säger sig inte vara intresserad av politik.

Se nu till exempel den nya rapporten från Amnesty, se nedan, som presenterades i samband med Internationella kvinnodagen. Rapporten fastslår att alldeles för lite görs av myndigheterna här i Sverige och våra nordiska grannländer för att förebygga våldtäkter och sexuella övergrepp på kvinnor. Jämställdheten, heter det i rapporten, förefaller göra halt vid tröskeln till hemmet. Det är hårda ord, men bara alltför sanna. Och just därför sådana frågor där vi gärna gör halt vid tröskeln till hemmet. Inte minst i den politiska debatten verkar sådana här livsviktiga frågor ofta skjutas helt åt sidan.

Med livsviktiga frågor menar jag frågor om våld – sexuellt våld och annat våld – som riktas mot kvinnor, frågor om hur våra barn och ungdomar skall ha det i skolan eller frågor om hur vi skall ta hand om våra sjuka och om hur våra pensionärer skall ha det. Det är frågor som berör oss alla och de är alla politiska frågor.

Följande kan särskilt sägas om våldtäkter: de allra flesta av dem uppmärksammas aldrig någonsin eftersom de begås i hemmets trygga vrå eller en liknande miljö där mannen har eller har haft en nära relation till kvinnan. Uppskattningsvis begås ca 25 000 våldtäkter varje år mot personer över 15 år i Sverige, vilket motsvarar 68 per dygn eller nästan 3 per timme året om. Christian Diesen och Eva F. Diesen kommenterar detta i en studie utgiven 2009 med följande ord:

”För personer som inte är insatta i våldtäktsproblematik och våldtäktsstatistik låter måhända 25 000 våldtäkter som en orimligt hög siffra, men den uppfattningen torde i många fall bygga på en felaktig föreställning om vad en våldtäkt är, dvs. att man associerar begreppet med överfall, med den okände mannen som hoppar fram ur buskarna. De flesta våldtäkter sker dock inom en relation, kortare eller längre”.

Detta är så kallade kalla fakta. Och de brukar vara svårare och känsligare för våra politiker att hantera än t ex skrämselpropagandan om ”den okände mannen som hoppar fram ur buskarna”.

En sak är dock säker, och det är att nästan alla frågor i slutändan är politiska frågor. Alla frågor kan göras till politiska frågor.

Hur många barn du får ha är visserligen inte en politisk fråga – i Sverige. I Kina är det däremot en politisk fråga. Vad du får säga (yttrandefriheten) och inte säga (begränsningar av yttrandefriheten) är en annan politisk fråga. En fråga som är jag anser vara viktig är frågan om ansvar i olika sammanhang, inte minst när det gäller våld mot kvinnor men i stort sett vad gäller alla former av ansvar för de svaga och utsatta i samhället. Vems är ansvaret? Finns det något sådant ansvar?

Misshandlade kvinnor och misshandlade barn är två oerhört utsatta grupper. När kvinnor blivit utsatta för misshandel säger vi män ofta: ”Jag har aldrig misshandlat en kvinna. Det är därför inte mitt ansvar.”

Men om någon blir sjuk säger vi inte: ”Jag har inte gjort någon sjuk. Det är därför inte mitt ansvar.” Och om någon frågar om barn skall få gå i skola eller inte säger vi inte: ”Jag har inga barn. Det är därför inte mitt ansvar.”

Det är som om frågan om kvinnors rättigheter är längst ned på skalan, åtminstone när det gäller folks vilja att erkänna att vi har ett ansvar för dem. Inte bara på Internationella kvinnodagen, utan resten av dagarna på året därtill.

När det gäller misshandlade kvinnor anser män ofta att skuldfrågan är avgörande för om vi män som inte misshandlat kvinnor skall vara med och ta ansvar. Vi män anser sällan att skuldfrågan annars skull ha betydelse för frågan om ansvar. För ansvar är inte samma sak
som att straffas för en handling, som exempelvis att straffas för kvinnomisshandel.

Ansvar är att bry sig. Varför drar vi män så gärna in skuldfrågan i stället när misshandlade kvinnor kommer på tal? Varför talar vi hellre om skuld än om ansvar? Så här är det. Män som inte vill ta ansvar vill rentvå sig och bara konstatera att de minsann inte har misshandlat några kvinnor. Vi är bra människor, och så vidare.

Men hade det inte varit bättre om vi män också tog ansvar? Det är åtminstone min åsikt. Alla män – oavsett skuldfrågan, alltså – bör hjälpa misshandlade kvinnor. Så tycker säkerligen även de män som säger att de inte vill ta ansvar – men som med detta menar att de i vart fall inte själva misshandlar kvinnor.

Skuld och ansvar: två helt skilda saker

Frågan om ansvar för misshandlade kvinnor har blivit felbehandlad i många debatter. Ordet ansvar har i många debatter nämligen fått samma betydelse som ordet skuld. Skuld och ansvar är dock två helt skilda saker. Män som hjälper misshandlade kvinnor tar ansvar.

Skuldfrågan är en helt annan fråga.

Det går dock även att diskutera om män som inte gör något åt kvinnors utsatthet bär en skuld på sina axlar. Detta är till skillnad från frågan om ansvar en synnerligen komplex fråga. När det gäller den frågan går det att diskutera länge utan att kanske komma till sanningens kärna.

Vad har juridik med politik att göra?

Med juridiken styr politikerna vad du får göra och vad du inte får göra. I vissa fall vad du måste göra. I vissa fall vad du inte får göra Du måste en hel del, faktiskt. Det är dina så kallade skyldigheter. Du har förstås också många rättigheter.

När vi kan använda lagen på ett sätt som politikerna inte tänkt sig säger gärna politikerna att vi utnyttjat ett kryphål i lagen. Men kryphål finns inte. Det är bara ett sätt att för politikerna att förklara att lagen inte blev som politikerna tänkt sig. Politikerna brukar täcka igen vad de kallar för kryphål med ny lagstiftning.

Med lagar vill våra politiker också få oss att tänka rätt och leva rätt. Att sprit bara får säljas i systembolag beror bland annat på att vi inte skall dricka för mycket alkohol. Att det finns en sexköpslag beror på att vi (vi män, alltså) inte skall köpa sex, d v s leva rätt och på ett anständigt sätt. Sexköpslagen skall jag med glädje återkomma till någon annan gång, eftersom den lagen inte ger utsatta kvinnor något skydd över huvud taget. Den lagen borde vara till för de utsatta kvinnorna, men det är den uppenbarligen inte. I korthet ser jag den lagen endast som ett sätt för politikerna att visa att de tänker (moraliskt) rätt. För som vi alla vet måste politiker tänka moraliskt rätt.

Som advokat tycker jag inte om värdelösa lagar – såsom sexköplagen – men då tänker jag som en medmänniska till utsatta kvinnor och inte som en politiker.

Nu är det valår och åter dags att intressera sig för politik. Jag vet hur jag vill att det skall vara i de frågor som jag anser vara viktiga. Därför kommer jag att rösta.

Hur kommer du att göra?


Rapport från Amnesty
http://www.dn.se/nyheter/sverige/amnesty-valdtaktsman-slipper-undan-1.1057421
Pingad på intressant

fredag 5 mars 2010

Resningsansökningar i tusental inom kort?

Inom kort kommer ett avgörande från Högsta domstolen (HD) som är av mycket stort intresse. Högsta domstolen skall – än en gång – pröva om skattetillägg är ett hinder för att döma även till annan påföljd än skattetillägg. Många som påförts skattetillägg har också dömts till annan påföljd, som exempelvis långa fängelsestraff.

Jag kan inte påstå att ovan nämnd fråga förrän i år tagit upp min tid. Jag vet nämligen att HD tidigare kommit fram till att det går att döma till skattetillägg och annan påföljd såsom fängelse en längre tid. Jag har helt enkelt utgått ifrån att HD haft rätt. Vi advokater tror gärna att HD alltid dömer rätt. Men ingen är väl felfri?

Vad är det som nu hänt? Det som hänt är att Europadomstolen under 2009 prövat två fall avseende skatteavgifter som i påminner om det svenska skattetillägget – det ena fallet avsåg Ryssland och det andra vårt grannland Finland. I båda dessa fall ansåg Europadomstolen att påförda skatteavgifter var hinder för att även döma till annan påföljd så som exempelvis fängelse. Ovan nämnda avgöranden har uppmärksammats av våra hovrätter.

Göta Hovrätt har med stöd av avgörandena från Europadomstolen avvisat ett åtal avseende skattebrott på grund av att den åtalade redan hade påförts ett skattetillägg. Åtalet avvisades eftersom hovrätten ansåg att den åtalade inte kunde dömas två gånger för samma handling.Den första gången personen dömdes var genom påförande av skattetillägget ansåg hovrätten.Jag delar hovrättens bedömning.

HD har beslutat att pröva Göta Hovrätts beslut. Det innebär att HD skall pröva en sakfråga som HD tidigare prövat, men då med annan utgång än den hovrätten kom fram till. Förra gången ansåg ju HD att skattetillägg inte hindrade att någon också dömdes för skattebrott.

Hur HD kommer att döma denna gång? Det kan jag bara spekulera i. Juridik är ingen exakt vetenskap där alla svar går att lämna på förhand.

Jag vet dock att jag och många med mig förväntar sig att HD följer den vägledande praxisens från Europadomstolen. Europadomstolen avgöranden bör inte bara vara vägledande för HD utan i det närmaste bindande för HD. I vart fall om HD anser att Europadomstolens avgöranden inte är uppenbart felaktiga!

Vad gör Europadomstolen? Den ser bland annat till att våra mänskliga rättigheter inte kränks.

En mänsklig rättighet är att ingen skall få ”straffas” två gånger för en och samma handling. Om skattetillägg är ett ”straff” kan ingen senare dömas till ytterligare ett straff – exempelvis fängelse.

Som jag skrev förra veckan företräder jag nu en familj som drabbats av dubbla ”straff”.

Jag har än så länge endast ingett resningsansökan för pappan i familjen eftersom han drabbats hårdast av familjemedlemmarna.

Jag vill inte avvakta HD:s kommande beslut i det mål jag nämnt. Jag vet ännu inte om fler sökt resning eller om alla andra advokater avvaktar HD:s kommande avgörande.

Jag vill ge in resningsansökan i pappans ärende innan HD avgör det andra målet bland annat för att vara ute i god tid, men också av det skälet att jag och min klient kommer att driva ”vårt” ärendet vidare ända till Europadomstolen om så skulle behövas. Då finns det inte tid att vara sent ute.

Om HD delar Europadomstolens bedömning betyder det att många suttit olagligt i fängelse och att många sitter olagligt i fängelse. Alla dessa personer bör i så fall söka resning.

Det är inte lagligt att döma någon till fängelse för ett brott personen redan straffats för och är skattetillägg ett ”straff” kan – som jag nämnt ovan - personen inte också dömas till fängelse. Det är olagligt.

Jag företräder en hel familj som drabbats av ovan nämnd behandling. Jag driver i första hand det ärende som berör pappan i familjen, huvudmannen i skattemålet, som fått sitt namn publicerat många gånger i media. Pappan vill gärna att hans situation uppmärksammas. Vi anser att det bör sättas press på domstolar att döma rätt och få politiker att inse att de inte får besluta om lagar som straffar individen två gånger.

Skälet till att straffa individen två gånger är enbart ekonomiska skäl. Vems ekonomi jag pratar om? Statens ekonomi, som också är din och min ekonomi.

Staten behöver finansiera sin verksamhet och om det sker på bekostnad av individer som begått skattebrott tycker nog många – allmänheten och politiker – att detta bara är bra. Det kan väl inte vara fel att skattebrottslingar är med och betalar statens finanser? Så resonerar i vart fall våra politiker.

Men det är inte bra eftersom det är ett brott mot en princip som vi alla – inte minst vi inom advokatkåren – måste värna om, nämligen individens mänskliga rättigheter. Att dömas två gånger för en och samma handling är ett uppenbart brott mot våra mänskliga rättigheter.

Det är ett brott mot 9 § 30 kapitlet i rättegångsbalken.

Det är också ett brott mot konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna - artikel 4 första punkten i (tilläggs)protokoll nr 7. Den artikeln föreskriver i korthet att vi alla har rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma handling (gärning).

Vad händer om HD delar Europadomstolens bedömning? Följande borde hända.

Alla tidigare dömda beviljas resning! Alla får sina fängelsestraff undanröjda! Alla får skadestånd av staten för den tid de olagligt har suttit i fängelse!

Det kommer förstås att bli fråga om stora skadestånd som den svenska staten har att betala. Det kommer således att bli mycket kostsamt för den svenska staten om HD kommer att dela Europadomstolens bedömning. Men statens brott mot våra mänskliga rättigheter måste få kosta. Annars tar staten inte lärdom av sina misstag. Staten är inte felfri, men måste sträva efter att vara felfri.

Vi måste också komma ihåg att staten inte sällan straffar den individ som begår misstag och att straffet kan vara mycket kostsamt i såväl tid som pengar för den enskilda individen. Därför är det bara rätt att även staten ekonomiskt kan ”straffas” för sina misstag.

Om HD delar Europadomstolens bedömning måste lagstiftningen ändras och det omgående.
Sverige kommer i så fall sannolikt att följa Norges exempel och besluta att staten måste välja mellan att antingen påföra skattetillägg eller besluta om annat straff, som exempelvis fängelse.

Kan HD gå emot Europadomstolens bedömning? Så kan ske. HD kanske tolkar Europadomstolens avgöranden på annat sätt än Göta Hovrätt och undertecknad.

Det handlar också om politik och det går inte komma ifrån att politik och juridik ofta går ofta hand i hand. Jag är dock övertygad om att våra justitieråd, d v s domare i HD alltid dömer vad de anser vara rätt och aldrig låter politiska överväganden leda fram till en felaktig dom, så som uppenbarligen sker i vissa diktaturer.

Det är dock alltid viktigt för advokaten att våga vara kritisk mot vad advokaten anser vara brott mot våra mänskliga rättigheter. Advokaten måste också alltid våga vara kritisk mot domar som advokaten anser vara felaktiga. Det är inte advokatens rättigheter jag nämner. Det är advokatens skyldigheter det handlar om.

Om HD går emot Europadomstolens bedömning kan ändring ändå ske senare om någon svensk medborgare därefter driver sitt ärende till Europadomstolen. Helst bör många göra detta. Då lär svenska staten inse sitt misstag.

Den ansökan om resning jag omnämnt kommer senare att publiceras på bloggen eller min hemsida, så att alla kan läsa hur de skall gå till väga om de också vill söka resning. Alla som är felaktigt dömda bör visa sitt missnöje.



Jörgen Frisk

Pingat på intressant

torsdag 4 mars 2010

Vad gör du som försvarsadvokat om du vet att klienten ljuger i rättssalen?

Den här frågan brukar man som försvarsadvokat kunna få ganska ofta när man träffar nya människor. Folk som inte utövar advokatyrket vill ofta veta hur jag beter mig om en klient erkänner en brottslig gärning för mig men sedan säger att han skall neka till dem i rätten. Det är en ovanlig situation i verkliga livet, men likväl är det en fråga som många funderar över. Jag tror att det är just för att det är ett moraliskt dilemma som allmänheten undrar över.

Situationen då en klient erkänner brott men berättar att han avser att neka till brotten i rätten – det vill säga ljuga för rätten – är en av de svåraste situationerna för i vart fall den oerfarne advokaten. Då detta händer skall försvararen gå till väga på följande sätt.

Först av allt skall han givetvis fråga varför klienten erkänner brott för sin försvarare när klienten tydligen ändå avser att ljuga för rätten och för andra i sin omgivning. Det kan nämligen vara ”ett rop på hjälp”, ett tecken på att klienten kanske innerst inne vill erkänna även för resten av sin omgivning. Vissa personer som har begått brott vill ingenting hellre än att erkänna.

Men de är samtidigt livrädda för vilka konsekvenser ett erkännande kan komma att få.

Jag och klienten går då lugnt och sansat igenom vad det kommer att innebära om klienten erkänner brott även för andra än undertecknad. Det kan många gånger – på sikt – leda till ett betydligt bättre och värdigare liv för klienten än att bli fälld mot sitt nekande eller till och med bli friad.

Efter en fällande dom kan klienten många gånger välja att börja ett nytt liv. Efter ett sådant här samtal kan det således bli på det sättet att klienten väljer att erkänna brott både för tingsrätten och för sina anhöriga och så vidare. Det kan i praktiken således innebära en stor lättnad för klienten. Många brott behöver dessutom inte innebära att påföljden blir fängelse. Det kan i stället bli villkorlig dom eller skyddstillsyn eller samhällstjänst.

Ett fåtal klienter vill dock ”bara” erkänna brott för sin advokat. De är kanske inte intresserade av att erkänna någonting alls och tycker inte att de tjänar på det. Advokater får emellertid inte ljuga i domstol.

Dilemmat går att lösa på i vart fall två sätt:

1. Det ena sättet är att låta klienten byta försvarare. Dessförinnan talar jag om för klienten att inte erkänna för den nye försvararen. Denna lösning är dock i praktiken inte helt enkel eftersom det inte är säkert att domstolen tillåter ett byte av advokat.

Jag kan ju inte berätta varför klienten borde byta advokat för i så fall skulle jag bryta mot min tystnadsplikt.

För advokater är tystnadsplikten helig.

2. Det andra sättet är att jag för min klient berättar att jag kommer ta tillvara klientens talan på bästa sätt och att detta kan ske fast jag vet att klienten har erkänt brott för mig. Jag kommer i domstolen då göra det en försvarsadvokat alltid skall göra, det vill säga påtala allt som talar för att åtalet inte är styrkt, såsom att åklagarens bevisning inte räcker för en fällande dom i brist på exempelvis DNA-bevisning.

Jag kan dock inte påstå att klienten är oskyldig. (Å andra sidan behöver detta inte ha någon som helst betydelse i målet eftersom det är bevisningen som avgör skuldfrågan, och inte vad jag tror mig veta.)

Som försvarare behöver jag således inte redogöra för vad jag vet eller inte vet. Min uppgift är ju att analysera målet utifrån helt andra kriterier.

Ovan har jag i förenklad form skildrat det dilemma det kan innebära att klienten erkänt brott för mig. Detta kan i vissa situationer innebära att jag bör avträda uppdraget som försvarare fast klienten kanske inte vill byta försvarare. Detta kan vara en mycket komplex fråga och vi försvarsadvokater vill helst inte att klienter erkänner brott endast för oss.

I det här sammanhanget är det viktigt att understryka att det finns etiska regler som binder var och en som utövar advokatyrket i Sverige. Inte minst för yngre och oerfarna advokater, innan de har lärt sig vad som är rätt och fel. Det finns många misstag som den nybakade advokaten kan råka ut för i det här läget. Men det är ett ämne för ett annat inlägg.

På återhörande.



Pingat på intressant.